Antalet personer som spelar dataspel har kraftigt ökat det senaste decenniet, även uppåt i åldrarna. En uppenbar förklaring till att alltfler vuxna spelar dataspel är förstås att den första dataspelsgenerationen blir äldre.
Samtidigt finns ju dock en slags föreställning om att spelande är en barnaktivitet. Är TV- och dataspel något som vi ska växa ifrån eller är det marknaden som ska växa ikapp?
En växande marknad
Spelbranschen lägger mer energi nu än någonsin på att fånga upp tänkbara målgrupper för att vidga sitt omfång. Antalet potentiella spelare ökar med det ökande antalet datoranvändare och uppkopplade datorer. TV-spel i nya former har letat sig fram som konstform, in i svenska hem, fram till den strategiska historikern, till motionären och till duschsångerskan. Den kan ge förälder och barn en ny umgängesform, bidra med sociala nätverk och den kan ge fördjupad förståelse för omvärlden och vår historia.Idag kan vem som helst med dator och uppkoppling sätta sig och spela spel på Internet. Spelcommunities, spel via sociala medier och spel som kommer med operativsystemen har lett till att spelande knappast är något att höja ögonbrynen åt.
Vem får spela vad?
Att hänföras och intensivt njuta av något så trivialt som starka färger, låtsasbilracing och att slåss med hjälp av knapptryckningar kan kännas oerhört juvenilt, men varför är det så? När vår första prioritet är att roas, när vi struntar i att vara nyttiga, att aktivt investera i framtiden och hänföras av nuet, kan vi inte längre tala om att vara en ansvarsfull vuxen. Spelandet tar tid från andra, viktigare, göromål och kan upplevas som slött.Men att vara barnslig, eller låt oss istället säga barnlik, kan också förknippas med kreativitet, skratt, utveckling och nyfikenhet och kanske är det dessa begrepp som digitala spel allt oftare förknippas med numera.